Loony Recenserar

Jag har senaste veckan lyckats klämma in två Johnny Depp filmer, en ny och en lie mindre ny.

Pirates of the Caribbean, On Stranger Tides

The Plot: Deppan springer på en gammal flamma, vars pappa är en riktig elaking, och så bär det av mot den här filmens mål, Fountain of Youth! Självklart är de inte ensamma om att vilja hitta den, så det blir lite kapplöpning med både den brittiska Kyngen och Spanjorerna, som är på hugget!
Ännu ett kapitel av Jack Sparrow, och på något vis är det inte Deppan längre. Han är Jack Sparrow! Enbart. Och det blir lite som Biggles (för er som läste dem när vi var små), det är lite same same. Lite nya människor och lite nya tricks, men på det stora hela är det samma film.
Barbossa som är med igen är inte lika fantanstisk som när han var ett halvt spöke, men i den här filmen har vi istället sjöjungfrur som är något av en blandning av den klassiska vackra sjöjungfrun och vampyr. Lite märkligt. Mr Bloom och Ms Kneightly är borta och för den kvinnliga publiken har man slängt in Sam Claflin, inte alls ett dumt val enligt min mening, och för den manliga Astrid Berges-Frisbey (galet kul efternamn för övrigt). Penelope Cruz är ju med också och gör en riktigt bra insats tycker jag! Roligt också att Kapten Svartskägg spelas av Ian McShane, han behöver komma in i lite storfilmer igen tycker jag, gamla godingen från Lovejoy!

Egentligen är filmen rätt onödig att se om man har sett de andra, men den är absolut bättre än trean och ett par timmars förströelse med den fånigt tjejspringande Sparrow som iallafall har en del av sin charm kvar.

The Tourist

The Plot: Polis söker mastercriminal genom att skugga hans quinna. Hon är tydligen helt oemotståndlig och får alla att göra precis som hon vill bara genom att vifta lite med ögonfransarna. Så hon drar in en stackars mattelärare i hela karusellen för att leda pappa polis på avvägar.

Oooookeeeej! Helt ärligt, sämre än såhär blir det inte! Visst, Angelina är snygg men att spela på att hon är så snygg att alla bara blir till dreglande små vibrerande högar i hennes närhet blir liksom bara lite too much. Och så Deppan igen. Finns det någon i världshistorien som skulle köpa att han var mattelärare när han ser ut sådär? Och det går liksom inte att ta honom på allvar. Det känns som om efter alla år med Sparrow så har överspelandet blivit lite hans grej, och han gör det här också. Man kan tycka att det funkar, men släng på honomen pirathatt och häll i honom lite rom så är det Mr Sparrow som står där. Renrakad och tråkig, med kort frisyr och ett par icke kitchiga glajjer, sådana som mattelärare faktiskt har, så hade det varit enklare att köpa.

Visst, det finns lite roliga intriger och sköna twistar, men båda huvudrollsinnehavarna har liksom kommit för långt för att funka i den här filmen, och helt ärligt, är vi inte evinnerligt trötta på denna action-Angelina som är smal som en bönsyrsa men ska vara hård som Rambo?

Här borde de ha kastat in de nya kuttersmyckena från Piratesfilmen, Astrid och Sammy, det hade blivit iallafall något bättre. Och jag menar kanske inte att de andra två börjar bli gamla, men man har liksom sett dem för mycket för att köpa det.

Behöver inte ses. ALLS. Eller så gör man som jag, ser den bara för att se om den faktiskt är så kass som alla säger.

Loony Recenserar

The Lincoln Lawyer

The Plot: Supercool iskall advokat som alltid lyckas dra in lite extra cash på att blåsa klienter hamnar i klistret när han istället blir blåst och hamnar dessutom i aaaaningen knipa.

Ok, filmen baseras på Michael Connelly's bok, vilket gör att jag kan känna igen undertonen av den känsla som Michael försöker skapa. Men hade jag inte läst honom hade det hela gått förlorat totalt. Jag kan egentligen inte sätta fingret på vad som är fel. Eller förresten, det kan jag visste, det är Matthew McConaughey. Han har varit med så otroligt mycket och spelar i stort sett alltid samma karaktär att man har svårt att faktiskt känna något för honom. Man blir inte ett dugg emotionellt involverad i honom, trots att i det här fallet skulle man verkligen kunna bli det. Och trots att jag inte läst boken förstår jag precis hur Connelly framställt sin karaktär och inser att det saknas djup.
De andra skådespelarinsatserna är inte heller på pricken, på något vis. Ryan Philippe gör visserligen helt ok ifrån sig och jag gillar att han är (spoiler) eeeviiiiil, men det känns lite som att hela gänget gått till inspelningen och ryckt lite på axlarna. William H. Macy är som vanligt fantastisk, men tyvärr är han inte med så mycket som man skulle önskat.

Vad gäller själva storyn så älskar jag dubbelspel i rättegångar, men det görs så mycket bättre i t.ex Sleepers, och hade här kunnat utvecklats till något riktigt delikat om de orkat ta det hela ett steg längre.

Helt ok, småtråkig, behöver inte ses på bio.

Loony Recenserar

Jag glömmer ju att Recensera!
The Rabbit hole

The Plot: Ett par kämpar, var och en på sitt sätt, för att komma över förlusten av deras son.
Här har vi en BRA hemsk film! Jag gillade ju inte Blue Valentine, som också handlade om jobbiga relationsproblem, men den här tycker jag om. Visserligen så går filmen aldrig ner på djupet i den ångest som finns i karaktärerna utan visar mer det som de försöker visa för andra. Att de är starka, att de ska klara det, att det är hemskt och förskräckligt, allt på en gång. Samtidigt som de inte kan stötta varandra.
Den är inte så mörk utan man ser hela tiden en strimma ljus och får en känsla av att de kommer att klara sig.
DOCK så ser ju Nicole Kidman precis lika tråkig och grå ut som hon gjort i alla andra filmer på sistone! Kan människan ta på sig lite färgglada kläder och dra på sig en puff rouge iallafall?? Jag har en liten misstanke om att det hela har att göra med hennes operationer, så för att få henne att se alldaglig ut och inte "glamourös", som man såklart är när man opererar sig hela tiden, så får man göra henne så tråkig som möjligt helt enkelt. En petitess, of course.

Väl värd att se och lite varm i hjärtat blir man allt.

Loony Recenserar

How do you know

Igår skippade jag smyginvigningen av Café Opera och hängde med Lina och Lilla Cornelia istället, och efter det kom frugan över och halvsov lite till en film.
The Plot: Snygg pojkflicka blir petad ur baseball laget och funtar lite på vad hon ska ta sig för, samtidigt som hon dejtar lite.
Mjaaa, den här filmen fick jag inte riktigt ihop. För det första så är temat litegranna som det var i "No Strings Attached" nämligen att ju mindre du bryr dig desto mer intresserad blir killar. Var så "icke tjejjig" som möjligt så faller de som furor. Och det kanske är så, killar har efter tusentals år helt enkelt tröttnat på brudar och allt vad de innebär, och det är dags för lite evolution?? Men sen är den liksom lite hattig, och jag får inte riktigt ihop den bara! Man blev ju smått upphetsad när man läste rollistan och tänkte att det här kan vara riktigt bra! Reese Witherspoon, Paul Rudd, Owen Wilson och självaste Jack Nicholson är ju med! Men Owen spelar samma karaktär som han gjort de senaste 10 åren i varenda film han varit med i, så honom är man bara evinnerligt trött på! Paul Rudd kör också samma stuk som vanligt, men honom gillar vi bättre. Mr Nicholson är det absolut inget fel på, men jag har som sagt bara svårt att knyta ihop den.
Jag kanske helt enkelt inte var på humör och borde se om den vid ett bättre lämpat tillfälle. Inget fel på rollprestationerna alls såklart, söt om än lite okonventionell story, och jag är ju en sucker för happy endings så även om det var förutsägbart så var det gulligt.

Hm, jag är kluven och kan inte riktigt ge något utlåtande. Halvkass/halvbra kanske!

Dagens visdom

.
.
.
Tomorrow, what pains us today, shall no longer hurt.
.
.
.