Loony Recenserar

Dags för en liten recension a'la Loony igen!

Dorian Gray: Faktiskt mycket, mycket bra. Relativt tråkig story när man tänker efter, men den är otroligt bra spelad och lilla ögongodiset till huvudrollsinnehavare har lyckats otroligt bra med en där Patrick Bateman Psycho-blicken där han lika gärna kan hångla upp dig som slå ihjäl dig. The Plot: Ung snygging återvänder hem till London och råkar ovetandes sälja sin själ till djävulen, men upptäcker att det verkar vara en rätt bra deal och lever ut rejält, mycket tack vare sin mentor, som spelas av Colin Firth. Men som alltid när man lattjar med djävulen så blir det ju inte så bra! Det såg vi ju nyligen i Dr Parnassus, och här får vi bevis för det igen! Passa er för djävulen, med andra ord. Ett stort plus att jag när jag stängde av filmen hade kalla kårar längs ryggen, trots att den inte var särskilt läskig.

The Invention of Lying: Alltså, rätt korkat koncept att göra en film på egentligen men Ricky Gervais lyfter filmen (om man gillar den typen av humor, annars ska man nog avstå) och den blir både småfyndig och rolig lite här och där! Att Jennifer Garner spelar rejält puckad känns visserligen mest irriterande, men det gör poängen mer tydlig, så det får man väl ta. The Plot:
Världen är precis som den är nu, med en liten skillnad. Människan har inte kommit på att man kan tala osanning, därmed ljuga. Allt som sägs är sant, och sägs även om det kanske varit schysstare att vara tyst. Vilket gör livet lite småjobbigt för tjocka, fula, fattiga och lata. Detta tills en av dessa fattiga småtjocka killarna upptäcker att man KAN ljuga, och eftersom konceptet ljuga inte finns så tror alla på allt man säger. Lagom bakisfilm när man inte vill engagera sig allt för mycket och få några skratt här och där. Lite feelgood.

Ha en härlig kväll i solen! :)

Tjingaling!