Först ska vi kanske konstatera det alla vet. Skräckfilmer är sällan bra. De spårar alltid ur på ett eller annat sätt och blir galet överdrivna framåt slutet. Så är det ju.
Hursomhelst, åter till Freddy.
Som sagt jag saknar orginal Freddy, Robert Englund (V, The Series). detta trots att jag inser att han kanske inte heller var så bra, jag var ju trots allt 15 när jag såg orginalen.
Och hela den sexuella anspelningen i filmen blir bara fel. Det är är en remake av film nr ett och för er som inte kan storyn så kommer den här. The plot: En man bränns till döds av arga föräldrar då deras barn verkar ha blivit antastade av honom. När barnen sedan är tonåringar börjar han dyka upp i deras drömmar, och blir de skadade i drömmen så blir de också det på riktigt. Och han gillar ju att skada dem. Så det gäller att hålla sig vaken. Och i den här versionen gillar han också att ta på åtminstone en av dem. Myckt märkligt.
Mar får inte riktigt tid att lära känna karaktärerna innan det är dags för dem att kola, och monstret i fråga blir mer ett skämt än något läskigt. Som sagt, Jackie Earle Haley gör ingen bra Freddy. Och det känns som i tidigare filmer hade offren mer teamwork och listade ut saker, här bara dör de på löpande band. Vilket väl iofs är meningen, men ändå.
Och som i alla slashrfilmr är det snygga, lättklädda tonåringar som får sätta livet till, men castingen i den här filmen gillar jag faktiskt.
Katie Cassidy (Harpers Island), Kellan Lutz (alla Twilight filmerna), Kyle Gallner (The Haunting in Connecticut), Thomas Dekker (Heroes) och inte att förglömma Clancy Brown, som visserligen gör sig bättre som Father Justin i serien Carnivale än som orolig pappa.
Den funkar absolut som nostalgitripp, men vill man ha bra skräck ska man nog sätta på något annat. Som serien Harpers Island.
A Nighmare on Elmstreet 2010 får bara 2/5. Faktiskt.
Tjing
No comments:
Post a Comment