Loony Recenserar

11-11-11
The Plot: Gravt deprimerad författare börjar se siffrorna 11-11 överallt, och lite mystiska monster som han funtar på om hans antidepressiva kanske framkallar. Han åker till Italien när pappsen där borta blir sjuk, och mystiska saker händer både lite här och där! Hallucinationer, (mer monster dvs) pappsen beter sig ypperligt konstigt och säger att han måste skydda sin bror som kommer bli den nya frälsaren (han är prälle). Han undersöker det här med 11:orna och upptäcker att han inte är den enda som ser saker och inom bara några dagar är det den 11-11-11. Ooooooh…..

Ok, vi börjar med huvudrollen, Timothy Gibbs. Han är lite som en blandning mellan George Clooney och Javier Bardem, och jag kan inte bestämma mig för om jag gillar honom eller inte! Filmens story känns rätt urtjatad och gillar man filmer som är lite mysko med religiösa undertoner så har man definitivt sett den förut. Dock så har de gjort ett fantastiskt jobb med kameravinklar, ljus och ljud vilket gör att man sitter lite på helspänn och faktiskt blir skraj här och där, vilket inte är alldeles vanligt. Den slutar ungefär som väntat, och precis som de flesta filmer i den här genren så blir det rätt fånigt i sluttampen, och filmen känns inte heller riktigt klar eller utagerad. Tillfredställelsen infinner sig inte riktigt på slutet. Hursomhelst, fånig film med ockult anknytning där regissören trots allt lyckas skapa någorlunda creepy feeling!